Hej naturen!

Under kvällspromenaden provsmakade jag blåbären igen. De var visserligen sötare än i förrgår, och släppte lite lättare från riset. Men ett par dagar till skadar inte…

Däremot var det så myckar mogna hallon att det väldigt snart är dags att skörda. Det enda som gör mig lite betänksam är myggen. Men om man jämför med hur de stackars människorna – och djuren – kring Dalälven har det, så är det bara gnälligt att klaga. Men kliar gör det…

I dag har det varit närmast tropisk värme här i bygden. Och luftfuktigheten är hög. Så svampar, bär och stickande insekter har det jättebra.

För en fem-sex år sedan köpte jag en liten lönn när det var Öppen Trädgård någonstans här i bygden. Plantan tog sig, och har blivit lite yvigare och lite högre från år till år. Den har fina höstfärger, men för övrigt har det inte varit något uppseväckande med den.

Men så i år… Den är nu mycket yvig och mer än 2 meter hög. Och för ett par dagar sedan upptäckte jag varför jag köpt den! Och här säger bilder verkligen mer än ord, trots dålig skärpa…

Under kvällens sena promenad med hundarna var det faktiskt riktigt behagligt i luften. Efter det att sena kvällstemperaturerna knappt nått upp till tio grader är det verkligen hög tid för sommaren att komma igång.

Det finns mängder med blåbär, men de vill inte riktigt släppa taget om riset. Några dagar med högsommarvärma gör säkert susen. Även hallonen väntar på värmen. Nu är de alltför små för att plockas, de få dom är röda. För trots omåttligt regnande är bären inte särskilt stora. Men efter ett par dagar med värme och solsken…

När det gäller svamp är det verkligen så att de dyker upp ”som svampar i skogen”. En stor tegelsopp hade dykt upp sedan i går, och kantareller på ett ställe där jag aldrig tidigare sett några. Det är nästan jobbigt att gå ut i skogen nu, för någonstans inom mig väcks samlarinstinkten till liv när kantareller och andra plockvärda svampar nästan trängs på marken. Det gäller att tänka på att svampen ska tas omhand, och det är inte lika njutbart som att plocka. Jag hoppas dock på karljohan – utan angrepp – och blomkålssvamp, som jag plockar – oavsett rensningsbesvär. Karljohan är den absolut bästa svampen för torkning, och blomkålssvamp är en fantastisk läckerhet.

Blommor saknas det inte heller. Och det är gott om mygg…

Det kan vara svårt att se något positivt i allt det regn som har fallit ned över Mariannelund sedan helgen. Den lilla bäck som går strax soder om min tomt, och som för det mesta är torrlagt, är nu en strid fors. Vattnet från höjderna i väster måste ta vägen någonstans, när marken är regnmättad… Och för att komma ut till Bruzaån ska det under gatan i en kulvert, som definitivt inte är anpassad efter regnvatten av magnitud naturkatastrof.
Stora delar av centrala Mariannelund låg under vatten i går måndag. Det värsta är över nu, och förutsatt att det inte kommer nya skyfall inom de närmaste dagarna kan vi väl andas ut. Men väldigt många fastigheter har tagit in vatten och fått omfattande skador.
Flera av de skogsvägar jag brukar ströva på med mina hundar är nog ganska osäkra. Detta gäller inte minst min favoritskogsväg några kilometer mot Hultsfred. Här är nivåskillnaderna ganska markanta, och en bäck slingrar sig fram kors och tvärs, intill och under vägen. Marken består till stor del av sand, och det skulle snarast vara ett under om vägen fortfarande finns kvar.
Utflykterna med hundarna har blivit väldigt korta de senaste dagarna, och svampen få stå och växa till sig. För hur konstigt den än är – mina svampskogar får sällan eller aldrig besök av någom annan svampplockare än mig…
Dock – det är inte bara kantareller som lyser gula. Gullklöver – som jag inte ens visste fanns – växer i tuvor längs med vägen utmed cykelvägen. Bladen är det visserligen någon som kalasat på, men blommorna lyser verkligen som guld bland (o)gräset…
Och även i trädgården lyser det gult. Många hundra exemplar av praktlysing inramar den lilla bit av trädgården som är inhägnad. Praktlysing har ju en lång blomningstid, och är även fina som snittblommor, så det är ett välkommet ”ogräs”.

Idag har linnean tagit över från lingonen – detta har jag sett även andra år. När lingonens blomning mattas ut är det dags för linnean att öppna blomknopparna.
Längst in i ett vildvuxet hörn av trädgården blommar vildkaprifolen, omgiven av snår av vildhallon och måbär. Kaprifolskottet planterade jag för flera år sedan, men först nu har den gått i blom.
Årets första kraftiga myggbett fick jag på köpet när jag skulle fota…
Lisa, vår lilla katt, har varit ute på vanskligt äventyr idag. Hon kom inte hem förrän i skymningen, och då utan sitt halsband. Och när jag skulle ta ut hundarna för sena rundan i skogsbrynet såg jag till att Lisa var säkert inlåst. Men när vi kom ut stod en Lisa-kopia, fast modell större, i öppningen i häcken. Hundarna och jag blev lika ställda, och inte förrän den främmande katten rörde på sig började hundarna skälla. Leo gick sedan på två ben ett bra stycke, till dess att den främmande katten lyckligt och väl försvunnit in i skogen.
Lisa har i alla fall fått på sig ett nytt halsband, för att hålla henne inomhus under sommarhalvåret går bara inte…

Just nu verkar allt ha gått i blom. Prästkragar, lupiner, strävklint, midsommarblomster (skogsnäva), skogsviol, skogsstjärna, veronika, kaprifol, och lingonen är snart överblommade… Och alldeles snart slår bommorna ut på linnean. Och i trädgårdarna blommar pionerna för fullt, syrenen har blommat färdigt och fruktträden har gått från blom till pyttesmå kart, medan jasminens knoppar är på god väg att slå ut. De vackraste dagarna på året är just nu?
Jag är tacksam för de relativt svala nätterna och det dagliga regnet. Blomningen håller längre, och svampen får den värme och fukt som ska till för att det ska bli en bra svampsommar.
Ett tips när det gäller svamp. Det finns en fantastiskt bra svampsida på nätet – Svampguiden.com. Där kan man bland annat kolla både matsvampar och giftiga svampar, och skicka in frågor och bilder om man är osäker på vilken svamp man hittat. Men tänk på att fota den på växtplatsen innan du plockar den.
Det känns som om åskan hänger i luften nu, och snart är det dags för skogsutflykt med hundarna, och därefter följer fästingsplockning. Fästingar måste vara de mest onödiga djuren i naturen…

Nu är det en bra bit in i sommaren, men det har inte varit någon påtaglig sommarvärme än. Några dagar före påsk, en eftermiddag då och då, men nu kändes det som en riktig sommarkväll när jag var ute med hundarna. Behagligt varmt, härlig doft från jord och växter, och hög luftfuktighet efter ett störtregn.
Lisa, vår lilla katt, var ute när regnet kom. Var hon befann sig har jag ingen aning om, men när jag skulle ropa in henne hörde jag ett rassel från altantaket. Det var inte första gången hon klättrat upp dit. Och visst måste ett tak vara bästa platsen för en katt som vill ha koll på sin värld…
Om det nu inte blir alltför torrt verkar det bli ett fantastiskt år för blåbärsplockare. Och lingonen blommar enormt. Smultron och hallon verkar det oclså bli i överflöd. Och snart är det dags för linnean att börja blomma. I försommarvärmen före påsk såg jag en hel stor tuva med linnea i knopp, men sedan kom kylan och ställde allt till rätta.
Linnea finns i mängd längs de flesta skogsvägar här kring Mariannelund, men inte längs alla. Men det gäller att se blommorna – det är ungefär som med trattkantareller – ser man den första så ser man sedan massor…

Trots att det fortfarande ligger snö överallt är våren på gång på allvar. Det är märkbart ljusare på morgonen och kvällen, talgoxarna tränar sångrösten och ett stort gäng sidensvansar invaderade grannens äppelträd med kvarhängande äpplen. Och det är mängder av slask på gatorna…

Jag har precis varit ute med hundarna. Haren, som bor här i grannskapet, var på besök hos grannen med fallfrukt, och givetvis fick Leo syn på den. Och när Leo börjar skälla följer Bosse efter. Hoppas att inga grannar vaknade. Men jag tycker knappast man kan förebrå hundarna att de skäller när en hare skuttar fram mer eller minder framför nosen på dem…

Nu ska det bli hyfsat många plusgrader sägs det i 10-dygnsprognosen, så om ett par dagar kommer nog snödropparna fram. Jag längtar!

Idiotiskt nog passade jag på att tvätta bilen när jag var inne i Vimmerby idag. Trots att jag vet att den är lika smutsig i morgon kändes det ändå bra. Och vid nästa tvätt blir den nor ännu renare…

Och ännu tidigare idag ordnade vårt näringslivsbolag, eksjö.nu, en trevlig sopplunch. Jättegod gulashsoppa, och smarrig desert på det. eksjö.nu gör sitt bästa för att vi företagare långt borta i Mariannelund inte ska känna oss helt övergivna.

Det är inte bara den här bloggen som frös till is efter sommaren – vintern och snön kom alltför tidigt. Nu har Mariannelund varit inbäddat i snö i mer än tre månader. Men snart är det vår…
De enda vårtecken jag har lagt märke till är lite ökad aktivitet bland fåglarna och en viss dagsmeja.
Från och med den 1 mars – nästa tisdag – ska jag hålla sinnena öppna för äkta vårtecken. Mars är ju, oavsett snö eller barmark, vårmånaden enligt Bondepraktikan.

Så här säger Bondepraktikan:

I Mars månad skall man sig ofta tvätta och bada,
och är godt att bruka söt drick, som mjöd och annat sådant,
men vakta dig väl för kall drick.
Det är godt att åderlåta, dock icke på din tummelfinger.
I Vädurens tecken är godt att handla med herrar, att vandra,
att köpa varor och arbeta uti eld.
(Källa: www.bondepraktika.se)

Det där med åderlåtning blir knappast aktuellt för min del, inte på något finger…

Idag har vi varit inne på en skogsstig, där rödklövern blommade för fullt. Det mesta blommar just nu, och smultronen håller på att mogna. Fast väldigt små är de. Det behövs regn!

En del blommor ska inte plockas. Jag hittade en nattviol, och då åkte kameran fram.
När jag kom hem och tittade på bilderna (och konsulterade min bästa bok om vilda blommor, men om det är nattviol eller grönvit nattviol vet jag fortfarande inte) så såg det ut som om sagornas små älvor dansade kring blomstängeln.

Nu, när det är natt, lär det dofta härligt på skogsstigen… Och rödklövern gör sig bra i vasen.

Under nattpromenaden med hundarna såg jag fyra lysmaskar utmed skogsbrynet. Rekordet förra sommaren var tre på samma ställe. Att plåta lysmaskar är inget jag klarar av – tyvärr…

Midsommardagen – lite molnigt och lagom varmt för strövtåg i skogen. Hela mattor av linnea, på sytrådstunna stänglar med pyttesmå tuggummirosa blommor, nickar i vindpustar som ingen annan märker. Blåbären är mörkgröna med skiftninger i blått, och lingonen blommar fortfarande, men konkurrerar inte längre ut linnean.
Det doftar mycket speciellt – ungefär så som man tänker sig att blommor ska dofta. Inte påträngande, inte bedövande – bara ljuvligt gott.
Och de första små blekgula kantarellerna har visat sig!
Men det behövs regn – marken är väldigt torr.